Plötsligt händer det

När man håller på med levande djur som har en egen vilja dår man räkna med att det ibland händer olyckor. Jag har under mina typ 20 år i hästvärlden varit otroligt förskonad ifrån alla typer av olyckor.

För ungefär 10 år sedan så var jag påväg till fots mot atg kliniken med en
unghingst, vi var lite sena så jag försökte promenera så fort det gick. Plötsligt stannar hästen, jag vänder mig om och pang så låg jag på backen utan att fatta nånting. En framhov träffade precis ovanför högra ögonbrynet, några millimeter från tinningen. Jag hade turen att hästen var oskodd och klarade mig med några stygn.

Jag hade sett fram emot ridturen extra mycketbi torsdags då Matilda skulle med och rida. Hon på OP och jag på Nicett vars ägare är bortrest.

Påväg hem så bockar Nicett nånting så mkt hemskt att jag flyger av, gör en kullebytta och landar med all kraft på ländryggen och rumpan. Matilda tråcklar sig av OP och ramlar omkull hon med. Hästarna drog hemåt i full galopp medans jag försökte hämta andan och Matilda ta sig upp på benen. Upp på benen tog vi oss, Matilda med lite ont i knät och jag med lite ont i ryggen.

En snäll granne kom med ilfart i sin bil efter att han sett hästarna skena förbi skjutsade upp oss till stallet och där stod hästarna och väntade.

Efter att ha gjort klart alla måsten i stallet resonerade jag och A om vi skulle åka upp på sjukan för att få mig en sjukskrivning, gissningsvis skulle jag ha svårt att ta mig upp ur sängen på fredagen och dessutom lyfta Edvin och roa honom med allt vad det innebär.

Sagt och gjort, sjukan blev det!

Väl där hostade jag upp lite blod, lite otäckt började jag tycka att det var. Efter att jag lämnat blod till alla prover och urinprov visade det sig också att jag hade blod i urinet. 6 timmar senare, ett ultraljud av alla inre organ, en skikt röntgen och en massa klämmande och kännande visade det sig att jag fått frakturer på 3 st transversalutskott som sitter på andra, tredje och fjärde ländkotan. Det är där stora ryggmuskeln fäster.

Sjukskriven 4 veckor, ortopeden gissar att jag kommer få ondare och ondare för varje dag fram tills på onsdag ungefär, sen kommer det trappas ned. Räkna med smärta minst 3 månader lyder domen just nu.

Summa kardemumma; smärtan är överkomlig som den är idag, men att inte kunna lyfta upp och busa med sin egen son, det gör ont!!!
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)


Mormor

<3

2013-05-04 | 21:31:08
Amanda

Fy så otäckt. Du får inte skrämmas sådär. Bara att hoppas att det börjar kännas bättre fort. ♥

2013-05-05 | 07:59:32
Maja

Huvva vilken otur!! Men tur i oturen ändå att det gick så pass bra. Hästar är fasen inte att leka med i alla lägen.. mycket otäckt kan hända. Jag red fram till vecka 38 men nu efter jag har fått barn så är jag hur nojig och mesig som helst.. haha. Hoppas du repar dig fort.

Svar: Jaa, det har verkligen gett mig en tankeställare. Ska åtminstonde införskaffa en säkerhetsväst! Gissningsvis blir jag nog lite nojig inför att rida "nya" hästar också. Det känns att det satt sig i hjärnan den här gången.. :(
Emelie Johansson

2013-05-05 | 11:10:31
http://edlundjr.blogspot.se




»
»
»

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!