Tänk vad tiden springer iväg. Nu är det snart bara 2 veckor kvar tills Edvin börjar inskolningen på dagis. Snacka om mixed feelings. Det blir ju liksom så tydligt att han har blivit så stor, den här tiden kommer ju aldrig mer tillbaka. Inte med Edvin. Det händer saker hela tiden, han växer på alla plan. Han är snart 14 månader och herrejisses så fort tiden gått. En sak är i alla fall säkert, jag har verkligen njutit av den här tiden, på alla plan. Jag har gjort det som fallit oss in och kommer kolla tillbaka på den här tiden med ett leende på läpparna. Det finns ingenting jag ångrat, något jag önskar att vi hade gjort el liknande. För vi har verkligen gjort det som vi tyckt varit roligt och det som passat in i vår vardag. Det är med lite ont i magen jag blickar framåt. Jag vet ju vad jag har, men inte vad jag får. Jag ska tillbaka in och jobba 100% (eller okej, 94% el nått sånt) med ny chef, helt ny ombyggd butik, nya ansvarsområden och absolut INGEN aning om några rutiner längre. Känns åtminstonde som en liten tröst att det till stor del är samma personal. Spännande, men samtidigt sjukt nervöst! Det har hunnit hända så mkt på den här tiden jag varit borta. Håll tummarna för mig! Edvins rutiner ska helt brytas, från att ha varit med mamma JÄMT. Till att vara på dagis, med andra barn, andra aktiviteter och UTAN mamma. Undra vem det kommer bli jobbigast för? Klumpen som jag inbillat mig inte funnits gör sig påmind varje gång jag tänker på dagis nuförtiden. Usch.